Vår expertpanel besvarar alla dina frågor om skolan.
Spännande studiebesök och roliga klassresor
Tips på utbildningar, kurser, skolmaterial och konferenser
Platsannonser - Här hittar du lediga jobb inom skolan
Försäkringar i skolan m.m. Vad behöver ni komplettera?
Vad kan man göra som förälder?
Vad gör dom egentligen? Här presenterar de sig
Bra skola för vår dotter med dylexi?
Hej!
Har en flicka, 11 år, i familjen som fått diagnosen svår dyslexi. Skolan
har, enligt flera källor och vår erfarenhet, svårt att stötta henne på
ett bra sätt och vi funderar nu på andra skolor. Vi bor i Stockholm och
Ängkärrsskolan är ett alternativ men frågan är om att det där finns en
risk för att varje elev är "jättespeciell". Vår flicka fungerar socialt
men har som sagt svårt med skolarbetet. Rålambshovsskolan har vi hört är
duktiga också. Finns det fler bra skolor som du/ni vet om? Vi letar med
ljus och lykta för att få henne att må bra i sin skolgång och lära sig
mycket. Vänliga hälsningar
Mamma Knut
2009-11-10
Är skolan skyldig att genomföra dyslexiutredning?
Hej!
Jag undrar över skolans skyldighet att genomföra Basutredning för att
kunna skicka vidare remiss till logopedmottagningen för Dyselexiutredn.
När ett ITPA test är genomfört och spec.ped. rekomenderade starkt en
dyselexiutredning för resultatets utfall tyder starkt på att dyselexi
problematik. Får skolan säga nej till att gå vidare med utredning med
ITPA -test som visar annat?? Hur mycket kan jag trycka på? Vad är mitt
barns rättighet i denna fråga? Han är 9år och Spec.ped. såg det som
otroligt att han inte hade tröttnat och gett upp skolan...
Jag vägrar ge upp eller avakta för länge, och jag märker på samtalen med
skolan att de försöker lirka sig ur det.
Tacksam för svar.
MVH
2009-10-14
Vårt barn har läs- och skrivsvårigheter-ska vi byta skola?
Hej,
Misstänker att vårt barn har någon typ av läs-och skrivsvårighet,
funderar på att byta skola då jag märker att det är jobbigt i skolan och
förståelsen från skolan är inget vidare. Dessutom är kön för utredning
över ett år. 1. Vet du om det finns någon skola, i Malmö/Lund området
eller dess omnejd, som har inriktning på elever som har läs och
skrivsvårigheter? 2. Vad kan vi som föräldrar göra för att hjälpa vårt
barn under tiden som vi väntar på en utredningen? Tack på förhand!
Mvh
Marie
2009-10-12
ADD- vilka krav kan vi ställa på skolan?
Hej
Min son är 12 år och har fått diagnosen ADD och dyslexi. Han har även
gjort ett test för dyskalkyli, som han förmodlingen också har.
Han har behov av lugn o ro i skolan och det får han delvis i
studiegården, där specialpedagoger finns för att hjälpa honom. Han tar medicin och har
gjort framsteg sedan dess i studiegården.
I klassrummet går det mycket sämre. Han märker av att han inte hänger
med de andra barnen och känner sig dålig och utanför. Det är stökigt i
klassrummet o det passar inte honom. På kvällarna gråter han och säger att han vill sluta gå i skolan för att
han känner sig så utanför och konstig jämfört med andra. Samtidigt har han kompisar där och vill vara med dom.
Vi funderar nu om det är bättre att hitta en skola där han kan gå i en
liten grupp men han är känslig för förändringar och byta skola skulle
vara jobbigt för honom.
Är det föräldrarna som ska leta efter en annan skola eller är det skolan
som ska föreslå något?
Vi vet inte vad vi ska ta oss till och skolan vet inte heller . Nu verkar
det som om det är upp till oss föräldrar att lösa situationen medans det
i själva verket är skolan som är skyldig att ordna en dräglig situation
för honom, men det går väldigt trögt.
Vilka krav kan vi ställa på skolan ?
2009-10-12
Min son har svårt att koncentrera sig
Hej Lena,
Känner mig för tillfället förtvivlad och behöver råd.
Vår son går första terminen i åttan. Har har oerhört svårt med
koncentrationen på lektionerna. Enligt lärarna tar han inte in
instruktioner och jobbar inte som han ska. Själv slår han hela tiden
bort vad han menar anklagelser och hävdar att allt är bra. Har alltid vetat
om att han har svårt att koncentrera sig för det märker man även här hemma
att han inte kan berätta något samtidigt som någon i rummet "stör". Ett
annat problem är ju att han inte tar hem läxor trots påminnelser från
oss.
"Han har inga, säger han".
Jag märker väldiga negativa vibbar från vissa lärare. Vår son är oerhört
ödmjuk och snäll, sjunger i gospelkör, är kristen och står verkligen för
det.
Jag kan tillägga att han fick sluta i musikklass då han var mobbad i
mellanstadiet och fick flytta till skolan här på orten.
Vad ska vi göra? Känns som om jag bara skäller och gnäller och tjatar.
Finns det hjälp att få?
Har dialog med skolan men det känns som om jag trampar vatten, de hävdar
att han själv måste besluta om sitt skolarbete men jag oroar mig för att
han kan ha ett annat problem.
Vänligen
Mamman
2009-09-25
Åtgärdsprogrammen är ett skämt
Hej
Det verkar som att det ska vara lätt att få stöd till sina barn i skolan
när man läst dina svar men det kan jag inte hålla med om. Jag har fått
bråka och då menar jag bråka i snart ett år och är fortfarande inte nöjd
med den hjälp vi har fått från skola. Åtgärds programmen tycker jag är
ett skämt som skolan gör för att dom måste. Någon specialpedagog finns inte
utan dom säger att lärarna har pedagogisk utbildnig och det får räcka.
Jag undrar vad jag ska göra när man inte är nöjd med skolan det gäller ju
mitt barns vidare utbildning hon går nu i 9:an. Mvh Annika
2009-09-03
Hur kan jag hjälpa min son att få vänner?
Hej.
Vi har en son som är 10 år och har ADHD. Han har det ganska
lindrigt och äter medicin. För ett par veckor sedan började han 4:an och även en ny skola. Den förra skolan gick bara upp till åk 3 så alla i 3:an har bytt till denna skola. Det har varit jobbigt för honom att börja och jag och min man var med honom nån timma eller två de första dagarna för han var väldigt orolig och ledsen. sedan ett par dagar sedan cyklar han med sin storebror själv till skolan och även hem - dock inte med storebror som går en timma längre än F.
Under de senaste dagarna och speciellt igår kväll var F väldigt ledsen och berättade att han hade problem med kompisar. När han ringer och vill leka så kommer de ofta med tvekande svar. Jag har märkt detta tidigare men trott att jag inbillat mej. Nu har F alltså själv börjat ifrågasätta varför. Jag märkte också när jag var med Felix i skolan att de flesta barn snabbt letade upp en kompis på rasten medan F inte riktigt visste vem han skulle vara med.
Jag har sagt till F att inte bry sig om de som inte vill vara med honom utan istället försöka se de som VILL vara med honom. Jag har också sagt att han inte skall vara rädd för att "ta lite plats" och gå in i en grupp med barn där han känner någon eller några. Om han håller sig vid sidan om, för sig själv så kanske barnen tror att han vill vara själv och så blir det en ond cirkel. Jag har också sagt att det är bättre att ha en eller två kompisar som vill vara med en än många ytliga vänner.
Det jag skulle vilja är att få lite förslag hur vi kan hjälpa F att få vänner. Eller ialla fall göra så han känner sig lite tryggare med de andra barnen och våga ta plats. Jag vet att det är svårare för honom eftersom han har ADHD och då också har det lite svårare socialt. Men han är en ursnäll, omtänksam kille som gillar andra barn. Det märks inte på honom speciellt mycket att han har ADHD förutom koncentrationssvårigheterna i skolan. Fast det har blivit mycket bättre med medicineringen.
Tacksam för tips och råd.
Mvh E
2009-03-09
Skolans okunskap om ADD
Skolans okunskap om ADD
Vad gör man som föräldrar när man inte får någon som helst förståelse
från skolan om ens barns svårigheter. Jag gör en kort resumé:
Vår son är idag snart 14 år och går i årskurs 7. Hela lågstadietiden var
kämpig då han inte alls kunde läsa eller skriva. Det släppte först i
årskurs 4. Det gjorde att han kom lätt efter då han inte läste el skrev
så fort. Specialpedagog och talpedagog hjälpte till den tid som fanns.
Självkänslan blev dålig och han ville ofta inte gå till skolan. Det
hände även att han rymde en gång från skolan. Vi föräldrar signalerade ofta
vår oro utan någon större respons. Mellanstadietiden har varit jobbigast för
honom. Talpedagogen gjorde en ITPA-utredning och man konstaterade att
han var svag på audiotiv inlärning och stark på visuell inlärning.
Utredningen konstaterade att han hade språksvårigheter och att mycket stöd behövdes
med visuell inlärning. I slutet av årskurs 5 fick vi efter lång kö en
tid för en dyslexiutredning. Där konstaterade man att han inte hade dyslexi
utan F80.9 störning av tal- och språkutvecklingen och att han presterade
lågt när det gällde morfologi/ordförråd, att hans kommunikativa samspel
präglas av osäkerhet - pragmatisk svaghet. Logopeden rekommenderade att
samtalspartner anpassar sig mer än brukligt och att skolarbete i mindre
grupp var bra för honom.
Året därpå flyttade familjen till en mindre ort i Norrland och vår son
började årskurs 6. Samtliga papper/utredningar lämnades till rektorn för
att han skulle delge lärarna. Vad jag vet i efterhand så underrättade
inte rektorn lärarna om utredningen som vi hade med oss i bagaget.
Vi har signalerat åtskilliga gånger, haft samtal med rektor och lärare.
Mentorn anser inte att vår son behöver stödundervisning. Vi säger att
han har svårigheter att ta in information, glömmer läxor, kan inte planera.
Vi som föräldrar vet att han blir frustrerad/stressad för situationer som
är otydliga t.ex redovisningar i klassen. Det kan göra att han blir hemma i
flera dagar och oroar sig och vägrar gå. Självförtroendet är dåligt, vi
behöver uttrycka oss konkret med en sak i taget för att han ska förstå
och inte glömma, svårt att koncentrera sig, är i nuet.
Lärarna tycker han är lat, bekväm o ska ta eget ansvar. Att han ska
sitta själv och tänka så han lär sig. Underförstått tycker lärarna att vi
hjälper honom för mycket, han ska ta eget ansvar. Har föreslagit att han
ska få lära sig med visuellt o inte behöva skriva så mycket eftersom det
tar så mycket energi.
Något åtgärdsprogram har aldrig gjorts på skolan.
Det finns många frågor. Vi känner oss utlämnade i en svår situation där
vi aldrig får hjälp. Är ytterligare utredning om ev ADD att föredra? Vill
inte sänka hans självförtroende ytterligare. Vilka stödalternativ finns
för skolan?
Mvh Christina
2009-03-09
Min son går inte till skolan- var kan jag få hjälp?
Hej!
Har en son som fyller 15 år nästa vecka. Sedan några månader tillbaka,
har han börjat vända på dygnet. Han kan inte sova pga att han känner sig
stressad. Sedan sover han hela dagen och missar skolan.
Vi har varit hos skolläkaren och han har fått tabletter för att han ska
bli trött. Men han vägrar ta dom. Sonen har varit skoltrött ganska länge och jag har haft mycket kontakt
med skolpsykologen. Psyk. har gjort en utredning och den har han sänt till
en barn -och ungdomspsykiater.
Förra veckan var hela familjen hos läkaren. Läkaren sa då att sonen har
ADHD.
Men problemet är att pappa inte tror på detta. Vi är skilda sedan 1994,
samma år som sonen föddes. De första 3 åren hade sonen bra kontakt med
pappa. Men sedan blev pappan sambo och sedan dess har umgänget varit
ganska sporadiskt.
Pappa anser att sonen bara behöver regler. Stränga sådana. Tyvärr måste
jag erkänna att jag inte är den personen som kan sätta de reglerna.
Jag är alldeles för snäll. Kan nästan inte bli arg öht.
Kan däremot bli ledsen över att jag inte får någon hjälp.
Sonen har sagt att han vill bo hos pappa. Men det går inte. Pappa
arbetar som turistbusschaufför. Så han är borta ibland 1 vecka-10 dagar.
Jag tror också att pappans sambo inte vill att sonen ska bo där.
Pappan sa hos läkaren att han måste flytta o byta arbete, om sonen ska
flytta dit. I torsdags hade vi elevkonferens på skolan, med rektor, skolpsykolog,
skolsköterska, lärare, sonen och jag.
Tyvärr har man bytt psykolog så det är inte den som gjort utredningen.
Men det som sas var att sonen måste komma iväg till skolan.
Det vet ju jag också.
Det är ju också så att sonen är väldigt smart. Han kan engelska lika bra
som svenska nästan. Han är jätteduktig i allt som intresserar honom, men
det andra bryr han sig inte om alls.
Han har svårt att koncentrera sig, glömmer bort saker, säger att han
gjort uppgifter men det är inte sant.
Kommer alltid för sent de gånger han går till skolan.
På elevkonferensen kom det fram att det viktiga är att sonen kommer till
skolan, helt utan några krav på prestation.
Hur ska jag som ensam förälder gå vidare???
Med Vänlig Hälsning
Å
2009-02-09
Vem ställer dyslexidiagnoser?
Hej
Min dotter som nu går i 8:an har läs svårigheter som nu äntligen skolan
har kollat efter många på tryckningar från mig. Jag undrar vem som
ställer en diagnos som dyslexi?
Skolan ska nu göra ett åtgärds program och hur ska jag veta vad som är
rätta åtgärder? I våran skola så finns ingen speciallärare utan nu så
ska någon vanlig lärare hjälpa henne 1 tim / veckan. För mig känns det inte
riktigt bra. Vad säger du om Kattmodellen, kan det vara något att prova?
Mvh Annika
2009-02-05
Min son mår så dåligt- vad kan jag göra?
Hej
Min son har mått väldigt dåligt i höst, han säger att han vill döda sig
själv och att han inte vill leva, han vill mörda andra barn osv. Skriker
att han vill byta skola för att han inte kommer överrens med några i
klassen. På råga på allt så har han varit den grabb i skolan som fått
skulden för allt, även om det inte är han som nått. Vi har haft
många möten i skolan om just detta. Hur det ska komma fram till lösning
och så. Han är väldigt rambunden av sig och måste ha tydliga regler för
att fungera. Han är impuls styrd, så att han kan knuffa någon utan att
tänka på vad han gör. Men här om dagen så hade han varit så bråkig att
skolan inte kunde ha honom kvar så att jag fick hämta honom. Han hade
slagit både lärare och elever. När han väl haft en anfall av detta slag
så skäms han nått fruktansvärt och blir ledsen. Men han kan bli så arg
att han inte vet hur han ska hantera sin ilska. Detta är dock bara i
skolan han får såna här anfall.
Här om dagen så hade han också bråkat och så hade det legat en kniv i
närheten på bordet på fritids. Då tog han den och hotade både lärare och
elever för att han va så arg.
När jag frågar varför han slåss osv så får jag tillbaks att det spelar
ingen roll om han slåss eller inte för att han får ändå skit för det. Om
han är med några kompis som börjar bråka så kan han inte stå kvar att
titta eller gå därifrån för det slutar väldigt ofta med att det är han som
får skulden för att de börjar bråka. Skolan har anmält till soc att han
inte mår bra, men de har inte pratat med oss om det. Så jag undrar vad jag
som förälder kan göra. Som han är i skolan är han ju inte hemma. Det mesta
av allt bråk och stök är när han är på fritids. På själva skoltiden
fungerar det bra.
Vi har varit på familjeenheten men ska avsluta där för att vi anses klara
med min roll som förälder. Har gått där för att få råd hur jag ska kunna
bemöta mina barn bättre. Har försökt att få med mina barn dit, men barnen
fick aldrig det förtroendet från personalen så att de ville prata med dem
om personliga saker.
Själv så gick in i väggen för 4 år sen men är nu på bättringsväg. Är
ensamstående, har barnen på heltid. Deras far har dem 3 nätter i månaden.
Han kan av olika skäl inte ha dem mera och så bryr han sig inte så mycket.
Så där får man varken stöd eller hjälp.
Så vad ska jag göra?? Min son har börjat prata med skolkuratorn men han
tycker inte om honom och blir jätte sur att han måste dit och prata.
Skolan bara tjatar om att vi har problem hemma, men det har vi inte. Jag
känner mig lite maktlös här.
Skulle vilja ha lite råd
2009-02-05
Finns det ingen som kan hjälpa min son?
Mitt barn har dyslexi,dyskalkei och ADHD.Jag har sen väldigt många år
tillbaka kämpat för att mitt barn ska få hjälp.Det finns förmodligen
ingenting jag inte gjort,ringt,mailat,möten osv osv.Trots alla lagar och
rättigheter mitt barn har händer ingenting.INGENTING:Mitt barn har stora
kunskapsluckor.Mitt barn är på mycket god väg att förlora allt
hopp.Vuxna/lärare/pedagoger/rektorer,alla skiter fullständigt i detta.Att
anmäla skolan osv tar lång tid och det hjälper ej mitt barn NU!Jag måste
verkligen få akut hjälp med detta.Och snälla säg ej att jag ska ringa
rektor,rektors chef,skolverket,BO,HO,ja allt du kan komma på.Det jag
frågar efter är :
FINNS DET VERKLIGEN INGEN SOM KAN HJÄLPA MITT BARN?FINNS DET VERKLIGEN
INGEN SOM KAN HJÄLPA MIG ATT FÅ SKOLAN TA SITT ANSVAR?fINNS DET
VERKLIGEN INGEN SOM KAN HJÄLPA MIG FÅ KOMMUNEN ATT TA SITT ANSVAR?FINNS DET VERKLIGEN INGEN SOM KAN HJÄLPA PÅ RIKTIGT?
Är det verkligen så att mitt barn ska gå i skolan och sitta av tiden på lektionerna?Är det verkligen så att mitt barn ska gå till skolan varje dag och bli diskriminerad?Är det verkligen så att mitt barn ej ska få samma
chans som andra barn?
Kommunen vägrar låta mitt barn gå i en annan skolan utanför vår kommun
då dom ej vill bli av med skolpengen och säger att våra skolor ar rustade
för ditt barns problematik.Dom ställde sig t.o.m bakom skolan jag anmälde
till skolinspektionen,den skolan med vuxna lärare osv som mobbat mitt
barn.Saker som utfrysning,utpekande inför klassen,ord som ÄR DU HELT
JÄVLA DUM I HUVET ELLER?Eller...NI ANDRA BARN SOM INTE ÄR DUMMA I HUVET SKA
INTE VARA MED DETTA BARN!FÖR DÅ KANSKE NI BLIR LIKADAN!
Det ställde sig kommun bakom,det och mycket mer.Jag vill verkligen ha
hjälp för mitt barn,Och det nu,Innan det inom en snart framtid är
försent.
Oerhört trött kämpande mamma.
2009-02-05
7 år och vantrivs i skolan.
Om en 7-åring, går i 1:a klass, har problem med sin lärare och inte
trivs i skolan pga detta, hon har stått ut eftersom hon trivs med sina
klasskamrater. Nu har det gått så långt att hon inte vill gå dit, har
ont i magen nu då skolan börjar igen och hon är tvungen att gå. Kan man byta
skola nu till vårterminen? I normala fall brukar ju 7-åringar tycka det
är kul att gå i skolan!?
Jag är "+farmor".
2009-02-05
Min dotter behöver gå i liten grupp- men det finns inte plats
Hej har en flicka på 12 år som skolvägrat de 2 senaste åren allt började
i 4 an på vårterminen i 5 an har hon vägrat helt och hållet.
Jag har försökt och ansökt om liten grupp till henne dom drar ut på det
hela iden säger att det inte finns platser.
Jag har gjort allt för att få det att fungera . Hon har blivit mobbad är
annorlunda inga kompisar Vi har haft BUP kontakt hela tiden har varit på
behandlingskollo jag har krävt en utredning då jag misstänkt Asberger Nu är utredningen
klar hon har ADD med asberger symtomer. Hon har nu höstterminen haft en
pedagog som kommer hem till oss hon har haft undervisning ensam i skolan 3 ggr i
veckan 50 minuter per dag. Nu säger dom att det inte finns någon liten
grupp för henne . Vill säga att hon blir störd av ljud och inte orkat med sin
klass som haft 30 elever och hon blivit mobbad hela tiden. ska vi kränka
henne hela tiden vad blir det av henne när hon inte får sin hjälp som
hon behöver. Hennes problem är först kompisar och sedan
koncentrationssvårigheter i stora grupper hon har låg begåvning. Jag var
helt säker på att hon hade Asberger går ADD och Asberger i samma spår.
Hur ska jag gå till väga ska säga att skolan inte brytt sig om henne under
många år det är jag som börjat undra och fundera har fått en utredning i
skolan på läs och skrivsvårigheter som hon inte klara av. Om inte jag
sagt till hade dom inte brytt sig. Dom har inte sett hennes problem.
Hjälp jag behöver stöd.
MVH Anki
2009-02-05
Robo Memo- har jag rätt att kräva det?
Hejsan! Jag har en pojke som ska fylla 10 år.Han har alltid haft svårt o följa med i skolan.Jag gick själv gått en kurs som heter de otroliga åren med barn psykolog o beteende vetare som ledare.Helt fantastisk! Fick många tips där hur jag skulle bemöta min son olika utbrott. Just nu håller vi på med en utredning på Bup o
en remiss till logoped är skickad.Nu till min fråga.Fått tips om ett data progrm som heter
robo.memmo.Vad tycker du om detta program o vilka krav kan man ställa på att sonens skola ska
köpa in detta?Han går på en friskola o har där en special pedagog som stöttar han i
skol arbetet.På det social planet har han inga problem o har aldrig haft.Mycke kompisar o blev vald till Bästa kompis på skolavsluningen.Ser framemot o se vad du svarar
på detta
MVH Malla
2009-02-05
Mitt barnbarn är skoltrött- hur vänder vi trenden?
Har ett barnbarn som i klass 6 gradvis börjat visa en form av
skoltrötthet.Den visar sig genom ointresse av läxor mm.
Min dotter önskar hjälp av mig på ett förestående utvecklingssamtal då
läraren är orolig att nästa årskurs kommer att bli svår.
Finns det några enkla men goda råd när det gäller att vända denna trend?
Pojken ifråga har inga så vitt jag vet inlärningssvårigheter och är en
verklig vän när det gäller.
Har vad han själv säger inga problem med kamrater.
Tacksam för goda råd
Leif
2008-05-12
Vår dotter läser på mycket till prov men vid provtillfället kan hon inte svaren.
Hej
Jag har en dotter som är 16 är och går nu i klass nio. Sedan ca: 1 år tillbaks har en lärare upptäckt att hon har problem med inlärningen och komma ihåg det hon läst. Hon pluggar och läser jätte mycket inför prov men när hon gör provet vet hon inte hur hon ska formulera svaren om hon kan dem eller så kan hon inte alls
svaren. Det är som om allt hon läst är borta. Arbetsminnet, närminnet? Jag har pratat med hennes klassföreståndare om detta men inget verkar hända. Hon har själv på vår begäran talat med 2 lärare och fick då göra muntliga prov istället för skriftligt, vilket gick jätte bra.
Det här gör att hon är väldigt ledsen och nedstämd och hon skäms inför sina klasskompisar när hon knappt och inte alls klarar proven. Vi har några gånger ordnat plugghjälp till henne så att hon pluggat tillsammans med någon som då förhört henne och dom har då hela tiden pratat och diskuterat ämnet som hon pluggat just då, alltså inte läst sig till provet utan pratat om det, då har hon kommit ihåg det till provet. Vi, hennes mamma o pappa jobbar bägge två affästider och vår hjälp med läxorna blir så sent på dygnet så många ggr är hon trött.
Till hösten börjar hon gymnasiet och vi vill att hon på något sätt ska få hjälp med sitt pluggande och att hon ev. ska få göra muntliga prov. Men när jag varit i kontakt med syon på nuvarande skola så säger hon att det måste finnas en diagnos på vår dotters problem för att hon ska få hjälp, fungerar det verkligen så. Hon själv vill vara duktig i skolan och är ambitiös och vill verkligen kunna men blirså ledsen när inte hennes pluggande ger resultat. Hon har inte läs och skrivsvårigheter, inte enligt lärare och oss men det har heller aldrig gjorts någon test på
henne. Vart ska jag vända mig och hur ska vi hjälpa henne.
Mvh Anita
2008-05-12
Hjälp- vi står nu utan hopp.
Hej
Jag har problem med min son och hans skola och vi vet inte vad vi ska
göra. Han fick diagnosen ADHD med trots syndrom i november förra året. Han får
medicin (Ritalin). Samt att han har dyselexi. Så han har gått i en liten klass med två andra elever. Han har bara svenska och matte. (Får sitta ensam i ett rum och arbeta) Dom andra eleverna får gå och jobba i sina
respektive klasser vissa lektioner men inte min son. Sin gamla klass har han ingen kontakt med förutom på rasterna.Det har fungerat någolunda bra.Han har haft sina raseri utbrott, men vi
har´försökt att dosera medicinen. Så han har lugnat ner sig något. Men nu sista veckan har han inte gjort något skolarbete och i Torsdags fick han ett raseri utbrott så jag fick åka och hämta honom. Följden av det här blev
ett kris möte med rektor, skol och ungdoms ordförande och hans lärare. Jag fick också veta på torsdags kvällen då tiden för mötet bestämdes att sonen inte var välkommen till skolan på fredagen. Jag och min sambo åkte till mötet. Men det kändes som ett slag i ansiktet för vad vi än kom med för förslag så gick dom inte med på det.
Jag hade pratat med sonen på morgonen om vad han trodde skulle hjälpa för det skulle fungera i skolan. Han kom med det förslaget att han ville vara med på några lektioner med sin gamla klass tex matte och slöjd. dom
förslagen kom jag med men inget gehör.
Dom hade pratat om vad dom skulle göra med min son innan mötet och det dom kom fram till var att skicka en ansökan till en skola som är en specialskola med inriktning på Barn med ADHD. Det låter ju jättebra men grejen är den att den kostar 350 000/läsår och när han fick sin diagnos dyselxi och logopeden sa han skulle ha en bärbar dator + nåt speciellt program så var det alldeles
för dyrt. Svaret på ansökan kan ju ta ett tag så den kortsiktiga planen var att sonen skulle vara hemma med mig den här veckan (han var alltså inte välkommen tillbaks) och sen skulle dom prata med fritidsledarna på högstadiet om dom kunde ha honom. Dom skulle inte se efter honom i skola utan någon annastans.
Saken är den att han är väldigt social och vi här hemma tror att alla problem är började med att hans klasskamrater får göra saker som inte han får göra.
Vi står helt utan hopp. Det känns som vi står och stampar på samma fläck
hela tiden. Jag är deltids sjukskriven för värk i nacke och arm (går på starka
värktabletter) och sedan en tid tillbaks heltidssjukskriven pga sonens
problem iskolan.
Jag vet inte vad vi ska göra. vart kan man vända sig. När man inte får gehör i skolan?
Kan man göra så här mot en elev?
Har inte sonen några rättigheter?
Snälla hjälp oss vi orkar inte mer.
Hoppas du förstår vad jag vill ha sagt.
Det känns rörigt men det är så det känns här hemma.
Nåt jag ska tilläga är att hemma funkar det hyfsat bra, vi går en Komet
utbildning så vi har fått mycket hjälp på hemma frnten
MVH
A
2008-04-21
Min son , 10 år, har kommit efter med hela skolarbetet
Hej! Min son går i 4an, 10 år och han har kommit efter med hela skolarbetet. Hans klassföreståndare säger att de inte ska ha några läxor, allt skall göras i skolan. Men sonen har koncentrationssvårigheter och gör
ingenting under lektionerna. Hans böcker i engelska, matte, svenska gapar tomma och han hänger inte med alls. Läraren säger att fritidspedagogen ska hjälpa honom med att komma ikapp men det blir sällan av.
Vad exakt och hur mycket kan jag kräva av läraren, skolan?
2008-04-21
Skolan sparar pengar och säger upp min sons speciallärare
Hej!
Jag har en son som går i 3an o just nu utreds på BUP för trolig
ADD/Asberger. Just nu ställer skolan upp bra o har satt in e extra
resurs via en fritids personal som är med honom under alla lektioner. Han har
mått jättebra av det o utvecklats jättemycket o är numera en glad o pigg
kille. Han problem ligger dock främst i att han vägrar att jobba i
skolan o behöver peppning för att komma igång o jobba. Samt den sociala biten.
Skolan har sagt att vi får försöka hjälpa honom även i fyran fast dom
inte har fritidspersonal att tillgå då. O vi har tänkt att vi avaktar o ser
vad utredningen visar på o vad BUP säger.
Men nu till det stora problemet vi har just fått reda på att skolan ska
spara pengar o tänker säga upp båda speciallärarna/pedagogerna samt
klasslärare och fritidsassistenter. Skolledningens förslag är att ta
bort i stort sett alla idag befintliga resurser för att klara av denna neddragning klasskontakter i de lägre
klasserna försvinner, personliga assistenter tas bort etc.
Några barn som idag är placerade i andra skolor pga sina särskilda behov
kommer att tas tillbaka till skolan för att spara pengar.
De barn som idag går till speciallärare för hjälp ska med detta förslag
istället få hjälp utav klassläraren under vanlig lektionstid. Möjligen
att barnen kan få gå till någon annan för att få hjälp.
Får skolan egentligen göra så här? O var ska man vända sig för att få
hjälp???? Har man inte rätt till en viss hjälp om man har en diagnos?
Är väldigt förtvivlad nu då jag vet hur illa min son mår då han inte får
hjälp....
2008-04-14
Min son har hamnat efter i skolan- nu har han gett upp
Hejsan!
Vad kan jag kräva av skolan?
Min son har hamnat efter i skolan pga dålig närvaro under höstterminen och nu vill han inte gå på lektionerna längre för att han ligger efter i ämnena. Har har gett upp?
Sitter hellre ute i korridorren själv än är i klassrummet. Han går inte hem utan är kvar i skolan. Den dåliga närvaron på hösten är en lång historia och beror till stor del på skolan.
Vi har haft samtal med hans mentor och rektor vid ett flertalet tillfällen och skrivit papper på papper men det hjälper inte. Hans mentor försöker att hjälpa till men hon har ju fler elever än han.
Lärarna menar på att han är så pass smart så han passar inte in i någon av små grupperna som finns i skolan där han skulle kunna få hjälp. Han är alltså för smart för att få hjälp för att ta igen det han har missat. Man får alltså inte vara smart för att få hjälp?
Kan väl även säga att han har svårt att sitta still och koncentrera sig en hel lektion. Vad kan jag egentligen kräva av skolan för att han ska komma ikapp sina klasskompisar ?
Fortsätter han att halka efter kommer det att bli ett ännu större problem i åttan.
2008-03-31
ADHD - svårt att få hjälp!
Har just fått hem mín sons iup och ser att han inte når målen i några ämen förutom musik. Han går på idrottsinriktad fri skola i vanlig klass. Han fungerar bra i klassen och har bra vänner. Han är väldigt duktig i idrott. Och han trivs väldigt bra i skolan...
Jag är en förälder som inte har svårt att se mitt barns svårigheter utan har kämpat hårt hela hans skolgång. Jag tycker det är väldigt svårt att veta var man kan få hjälp och hur man kan hjälpa honom. Jag skulle vilja få tips om bra hjälpmedel och läroböcker som är anpassade till barn med Adhd.
Min son har stora svårigheter i matten, svårt med förmycket blandning av text och siffror och för mycket uppgifter på varje sida.
Har dåligt arbetsminne... dålig finmotorik och hans läsförståelse är jätte dålig. Han läser jätte fint både i svenska och engelska, men det går inte hela vägen in. Han har svårt att avsluta sina arbeten vilket resulterar i att han inte lämnar in något. Han behöver tydlig struktur och tydliga instruktioner. Han har svårt att ta in vad lärarna står och pratar om vilket gör att han inte förstår.
Jag känner att hur mycket jag än kämpar så får man aldrig ngn bra hjälp och jag vet inte vad det finns för hjälp.
Ska i nästa vecka på elevvårdskonferece och skulle vilja ha lite hjälp och förslag.
Med vänliga hälsningar Maria.
2008-03-31
Engelskspråkig skola - rätt att välja det?
Hej! Det börjar bli dags att välja grundskola åt vår äldsta dotter. Tyvärr har skolorna i området inget vidare rykte, utan verkar ganska stora och stökiga med hög läraromsättning och vi har därför tittat på alternativa skolor.
Efter att besökt flera och pratat med elever, lärare och föräldrar har vi nu hittat en skola som faktiskt känns helt rätt, trygg och stabil med mycket engegerade lärare, bra stödresurser både för barn som är duktiga i skolämnena och de som behöver extrahjälp (skolan bedriver även särskoleverksamhet).
Men det finns ju alltid ett "men". För det första är vi lite tveksamma till att välja en skola längre från hemmet eftersom det kanske blir svårare att umgås på fritiden för barnen och inte samma natuligta gemenskap som i närmaste skolan (här i grannskapet är dock eleverna uppdelade på tre stycken innerstadsskolor, och 30% väljer friskola, så vi vet inte hur starkt det argumentet är för oss egentligen). Och "men" nummer två är att skolan vi är intresserad av drivs på engelska (svenskalärarna är svenska och barnen är indelade i svenskagrupper beroende på om de har det som modersmål eller inte, men i övrigt är pedagogerna från ffa england och undervisningen på engelska). De följer den svenska läroplanen. Hade vi väntat oss några större akademiska svårigheter för våra barn hade vi aldrig funderat på en skola med annat än svenska som förstaspråk, men lite rädda är vi ju ändå att detta ska vara en nackdel för våra barn. Alternativt kan man ju se det som en bonus att tdigt få hjälp med att lära sig även engelska (barnen börjar förskoleklassen redan när de är fem, och mycket fokus läggs då på att leka in grunderna i det engelska språket för dem som inte har det som modersmål).
Hur tänker du när du läser mitt brev? Det känns väldigt värdefullt att utväxla synpunkter kring dessa för oss svåra frågor.
2008-03-27
Kommunal skola för rörelsehindrade ger inte betyg i alla ämnen pga tidsbrist
Hej
Som jag frågade tidigare men utan all information.Dottern går i en komunal skola som enbart har rörelsehindrade elever.De "vanliga" eleverna har valt bort skolan så för att få till intergrering samarbetar de med en
friskola.Min fråga gäller alltså om jag har laglig rätt att kräva terminsbetyg för årskurs 8 i de ämnen hon läser med sin rh-klass?Kärnämnena läser hon intergrerat och har fått betyg i.Att ha 60 min enbart teoretisk hemkunskap delar av terminen,är inte det att bryta mot antalet lärotimmar och innehållet?Anledningen är tidsbrist enligt läraren.Är det lagligt?
2008-03-27
Fler frågor ang. flytt tillbaka till Sverige
Hej igen Lena och tack för ditt svar, jag vet eller visste inte riktigt hur detta forum fungerar så jag ville
inte vara för personlig i mitt förra e-mail. Jag vill bara tacka och säga att ditt svar känns betryggande, har ofta kännt att hur vi än gör så kan det inte bli värre än det är just nu. En dum fråga.... om ett barn är fött i borjan av 1998 vilken klass ska de gå i i sverige då just nu? Trean eller fyran?
Tacksam för svar....
2008-03-25
Min dotter får inte betyg i alla ämnen- gäller inte samma sak för alla skolor?
Hej
Min dotter går ut åttan nu till sommaren.Hon går i en skola för rörelsehindrade i Stockholm.Hon har fått ett betyg där endast kärnämnena som hon läser intergrerat är betygsatta.De övriga ämnena brukar de inte ge betyg i,därför har dottern inte fått det.Får de verkligen göra så?Läraren och mentorn hade inte ens alla underlag insamlade vid utvecklingssamtalet.
Nu har hon sagt att vi ska prata om detta på kommande utvecklingssamtal.Men om hon ligger mycket under G finns knappast någon tid att läsa in kunskapen.
Gäller inte samma regler och lagar för betyg för dessa skolor?De har samma läroplan,så då måste de väl se till att alla elever somhar kapacitet att följa läroplanen ska få göra det?
2008-03-25
Vi ska flytta tillbaka till Sverige- kan vår son få möjlighet till att arbeta i liten grupp?
Hej Lena,
Vi är en svensk familj som bott utomlands i snart 7 år. Våra barn är 10 och 8 år gamla och kan tala 3 europeiska språk. Vi bor nu i Tyskland .
När vi kom hit försökte vi få privatskola så att de inte skulle behöva lära sej ett tredje språk också men det gick inte. Det är så stor efterfrågan på dessa platser eller så är det väldigt dyrt.
Eftersom det tyska skolsystemet är så annorlunda än det svenska är det naturligtvis ännu svårare för högbegåvade barn, de ses snarare som obegåvade. Vår kille som är 10 år nu skickades till en psykolog och blev testad med Hawik3 testet. Det var för lite mer än 1 år sedan och han var då enligt testet 16 år i matematiskt tänkande,men han har dåliga betyg i matte.
Jag har sedan dess försökt lära mig om sär/högbegåvning på en skola som heter högbegåvnings-center. De har kurser för att stimulera barnen och lära föräldrarna att hantera ev. problem.
Vi känner att vi måste flytta hem till sverige för att kunna ge barnen lite lugn och ro. Eftersom här blir de jagade med Prov och betyg från 2a klass. Det är för tidigt..speciellt för perfektionisterna (högbeg. barnen).
Lärarna här vet ingenting om sär/högbegåvning och de tar ingen direkt hänsyn till att barnen är utlänningar. Han kan inte stava så bra och har i skolan fått genomgå en stor test för att se om han har Läs och skrivsvårigheter.
Resultatet blev att det kunde inte fastställas att han har LRS utan det är troligen språkligt relaterat. Sedan har han förutom de helt vanliga problemen för särbegåvade barn finmotoriksproblem.
Han är också väldigt ljud och smärtkännslig. Dessa saker speciellt det med smärtkännsligheten och troligen utlänningsskapet gjorde att han blev mobbad i skolan. Men nu har vi bytt skola och det är mycket bättre för honom.
Ett annat problem ar också att han har så låg frustrations tolerans. Om något inte går med en gång så blir han sur och vill inte arbeta vidare.
Barnens framtid här bestämms efter 4e klass och hans barnläkare sa till mej att vi kan ju medicinera din son så att han presterar bättre i skolan !!!.???
Alltså emot att han blir störd av de andra barnen. Han hade 141 IQ för unablenkbarkeit-koncentration. Men de tycker alltså att problemet är hans och inte lärararens som inte kan hålla en klass någorlunda tyst.
Mina frågor till er här på alltomskolan är följande:
Kan vi förvänta oss att vår son i en svensk skola kommer att få möjlighet till att arbeta i en mindre grupp för att minska ljudkännslighetsproblemet?
Våra barn har naturligtvis inte det ordforråd på svenska som andra svenska barn, men jag forutsätter att de kommer de att få extra svenska undervisning.
Jag har alltid haft känslan att till den svenska skolan kan man skicka vilket barn som helst och de kommer att få den hjälp de behöver och jag hoppas att det blir så. Men när jag läser vad endel föräldrar skrivit här på alltomskolan blir jag tveksam.
Hur kan vi på bästa sätt försäkra oss om att han inte blir mobbad igen i en svensk skola?
Tacksam för svar....
2008-03-18
Skola för dyslektiker i Uppsala?
Hej , jag heter Ivon och jag behöver veta om det finns någon skola i Uppsala för barn med dyslexi. Min dooter är 9år och hon har grav dyslexi. Snälla svara snabbt jag känner mig desperat. Vet inte vad jag ska göra.
2008-03-04
Får min son den hjälp han behöver i friskolan?
Hej
Jag har en 13 årig son som går i årskurs 6 i en Waldorfskola. Våren 2007 fick han diagnosen dyslexi efter utredning av logoped. Remissen gick via skolan och vi som föräldrar var inte alls drivande i detta. När logopeden meddelade resultatet blev facklärare och hans fröken som han haft sedan årskurs 1 mycket förvånade. Han hade aldrig haft något stöd i undervisningen och ingen hade sagt att det behövdes.
Själv tyckte jag att´hans läsning varit långsam och han stavade ganska dåligt. Skolan ansåg mer att det handlade om bristande skolmognad. Skälet till att han remiterades till logoped var att skolan gjort ett test vid två tillfällen som gick ut på att dra streck mellan dubbelkonsonanter i en bokstavskedja på tid. Han hade här ett lågt resultat och remiterades därmed till logoped.
Skolan anser inte att han behöver något extra stöd just nu och detta har nedskrivits i en plan. Jag känner mig osäker på om det är så eller inte. Under utvecklingssamtalen får jag höra att han arbetar koncentrerat, är
intresserad och noggrann. Samt att han är omtyckt och social. Det är svårt att få något grepp om hur svårigheterna ser ut vad gäller kunskapsinhämtning eller om det helt enkelt inte förekommer några svårigheter p g a undervisningsformen?? Undervisningen går till så att läraren står framme vid tavlan och läser eller berättar eller skriver på tavlan om sitt ämne. Barnen skriver sedan av det som sägs eller skrivs i egna skrivböcker. De har alltså inte traditionellt skolmaterial.
Min son anser själv inte att han har några problem och vill absolut inte ha något extra stöd. Av logopeden fick vi rådet att han skulle läsa två timmar om dagen under hela sommarlovet, vilket var helt omöjligt.
Skolan har ansökt om stödpengar för honom, men eftersom han varken har några hjälpmedel eller stödundervisning undrar jag om jag kan påverka hur pengarna används. Tex till inköp av lättlästa böcker, ljudböcker m.m
Min fråga blir egentligen: Hur kan jag som förälder försäkra mig om
att min son får det stöd och den hjälp han kan vara i behov av? Vad kan
jag kräva?
Med vänlig hälsning
Orolig mamma
2008-03-03
Kan en lärare ensam påstå att barn har koncentrationssvårigheter?
Hej!
Min sons lärare kallade oss för två veckor sedan till ett extra utvecklingssamtal, där hon
påstod att min son, som är 11 år, har koncentrationssvårigheter.
Nu är en av mina frågor om en lärare ensam kan påstå att ett barn har koncentrationssvårigheter? Det är mycket
möjligt att han har det i skolan, men är det inte något som ska utredas av skolspykologer el liknande
personal?
Min andra fråga är: om det nu skulle vara så att han ha koncentrationssvårigheter, vad kan jag som
förälder kräva av skolan? Hon påstod även att min son inte gör sina läxor vilket jag vet att han
gör eftersom jag har full koll på det. Min son sa att han fick svårt att koncentrera sig när ha blev hungrig, vilket han är nästan hela tiden eftersom han är i förpuberteten.
Vi skrev ett åtgärdsprogram där vi skrev ner att jag skulle skicka med mat varje dag
till skolan, typ risifrutti, smörgåsar och extra frukt. Vi skrev även att jag skulle skriva i en bok varje
dag vilka läxor han gör så att läraren kunde hålla koll på vad som blir gjort och vad som inte blir gjort. Jag har skrivit varje dag i 2 veckor men endast en gång har läraren tittat i boken och signerat att hon tittat. Där
känner jag att skolan har brustit i åtgärdsprogrammet. Vi ska nu tillbaka på ett uppföljningssamtal på torsdag, om en vecka, och nu undrar jag vad jag kan kräva av skolan.
Tack på förhand!
Mvh K
2008-02-29
Har vi rätt att kräva specialundervisning?
Hej Lena!
Jag har en snart 8-årig styvson som just har fått diagnosen ADD från BUP. Vi har kämpat med denna pojk nu i
flera år och det känns underbart att äntligen få ett skriftligt dokument på något vi misstänkt. Han är ofta bråkig, stökig, stör andra i undervisning osv. Inlärningen av bokstäver, siffror och annan allmänkunskap är även den dessvärre katastrofal. Jag har läst en del om dyslexi och dyskalkyli. Om han nu även har dyslexi - hur skall vi göra för att få honom att lära sig bättre? Hur får man det att "fastna" i huvudet på honom? Vi kan leka fram, busa,
kräva och tjata men efter 2 dagar kan han fortfarande vara frågande till bokstaven L. Otroligt frustrerande. Idag har han en hjälpfröken som är med honom varje dag. Hon är inte utbildad till vare sig specialpedagog och inte eller barnskötare/förskolelärare. Vad kan vi ställa för krav på skolan?
Vad finns det för åtgärder att sätta in? Har man "rätt till" att kräva specialundervisning vid sidan av hans vanliga klass?
Tack på förhand
Med
vänlig hälsning K
2008-02-12
Hur kan vi stötta vår son - begåvad elev som det inte går så bra för i skolan.
Vår son går sista terminen i nian. Han lärde sig läsa när han var 4½ år, han har lätt för matte, han är väldigt allmänbildad, han läser Harry Potter på engelska på väldigt kort tid, han har ett stort ordförråd, han
har bra logiskt tänkande, m.m. Ändå har skoltiden för honom varit en enda lång kamp.
Han utvecklas hela tiden, men problemet är att han inte tar ansvar (jag måste fortfarande ALLTID sitta med när han gör läxorna och driva på att han ska jobba), inte är aktiv på lektionerna, alltid ligger efter med att lämna in uppgifter, har svårt att planera sitt arbete och att skriva egenhändigt formulerade texter och redogörelser. Han är långsam och saknar startmotor. Han har klumpig grovmotorik. Dessutom har han alldeles för stor frånvaro, känner alltid efter om det inte finns någon krämpa som kan hindra honom från att gå till skolan, ligger mest på soffan framför teven. Han har sömnproblem. Allt detta gör att skolarbetet inte gått bra för honom.
Han har utretts på Bup ochhaft kontakt med en barnpsykiater. Nu senast har han träffat en barnläkare som känner honom sedan tidigare och hon har gått igenom allt som gjorts med honom. Hennes bild av honom är att det är en personlighetsfråga, att han tillhör dem som ligger någonstans i gränslandet mellan ADHD, Asperger o.d. utan att riktigt uppfylla kriterierna för någon av diagnoserna. Själv tycker jag det mest liknar ADD, om man ska kalla det för något.
Nu är det dags för gymnasieval. Han har lyft sig i håret så pass att han bara fick EN betygsvarning i höstas, men den var i svenska, så nu måste han få ordning på det betyget för att vara behörig sökande. Han behöver också höja SO- och NO-betygen för att höja poängen. Det har han sagt själv, han kan vara väldigt klok när det gäller att tänka hur han ska göra. Han har nyligen tänkt om och söker nu i.st. f. samhällsvetenskapligt program till matematikgymnasium.
Min fråga är nu: Hur ska vi föräldrar bete oss får att lotsa honom igenom den här sista terminen och sedan vidare i gymnasiet? Om jag inte driver på honom hela tiden händer ingenting och tjatar jag vägrar han arbeta av det skälet. Jag har försökt med både morot och piska och att prata lugnt med honom, men jag får honom inte att ta ansvar och låta bli att skjuta upp saker hela tiden. Jag har redan gått skolan, jag har inte lust att gå en gång till (fast man lär sig mycket när man har skolbarn). Hans pappa skäller mest på honom för att han är så lat. Och vilka krav kan vi ställa på skolan? Vi har redan suttit i flera elevvårdskonferenser om honom och har nu med oss kuratorn i kampen. Men de flesta lärarna kliar sig mest i håret och förstår inte hur det kommer sig att det inte går bra för honom."Han kan om han bara vill".
Hur ska vi göra?
Vänliga hälsningar Eva
2008-02-11
Stora problem med skolk och växelvis boende - svar från specialpedagogen.
Hej på dig. Jag som skriver till dig är en pappa till två söner som har växelvis boende.
Det har pågått ett stort skolk under flera år i skolan när barnen är oss mamman. Jag har anmäldt dom problem som finns till socialen i år 2002. Då jag inte blir trodd har problemerna fortsatt i år efter år. Jag har även anmält socialen till Länsrätten och Skolan till Skolverket Nu vid det senare tillfellet så är det Barn och ungdoms psykiatrien som har anmält till socialen. Dom har bollad denna jävla bollen i ytterligare två år utan ressultat.
Socialen hävder att B U P har blivit påvärkad av mig. Det får jag hoppas att dom har. Men jag tror ändå att at dom har fattad eget beslut innom B U P. Hur som helst, så kan jag bara titta på.
Efter ett krav ifrån socialsekretäraren. så åkte jag och hämtade barnen under en tremånaders period. Då upphörde visserligen frånvaret för en tid. Men jag blev varnad av andra för att göra detta. Då det kan innebära att jag blir hengd för hemfridsbrott. Jag har som pappa avbrutit samtalene med sociala myndigheterna i Trollhättan. Då jag anser att det förlänger barnens lidande. Jag har nu varit i kontakt med något som heter Nätverkscentrum. Dom har just Nätvärksmöten med alla berörda parter.Även detta och andra Möten avbokas av Mamman då och då ............i oendlighet. At för mig gå in o ta vårdnaden i från Mamman har mildt sagt varit i min hjärna. Men om en tittar till liknande fall. Så är det nog ingen ide att en pappa agerar över huvud taget. Det innebär att vårdnaden går till modern. O då dubblerar jag barnens problem.
Min fråga 1. Enligt föräldrebalken ska jag se till att barnenkommer
till skolan på min vecka. Och enligt socialen på hennes vecka med. Om jag hugger mig in hemma hos modern begår jag hemfridsbrott. Men jag oppfyller föräldrabalken. Hur får jag barnen på skolan hos modern?Vad jag tycker. At ta skolan ifrån barnen är ett brott imot barnkonventionen. Om Mamman har problem med föräldraskapet, så bör hon få hjälp av utbildad personell innom socialen. Skolan ansvarar för att tillrettalägga utbildning.
Fråga 2. Vad har jag för skyldighet, hur långt sträcker sig midt ansvar.
Fråga 3. Har socialen något ansvar als. Hur henger jag dom? Frågan
stäls då tillsynsmyndigheterna tittar på utan att bry sig. "Länsrätten"
Fråga 4. Hur gör jag med skolan. Då skolverket tittar på utan att bry sig.
Fråga 5. Har barn en rättsäkerhet i Sverige, hur ser den kortfattad ut i såfall?
Fråga 6. Om modern har problem med föräldrarollen. Är det ingen som
ska eller bör eller vill eller orkar med att ge henne eventuelt stöd. Här menar jag addikvat hjälp., inggen gossa gossan i 10 år till.
På förhand stor tack för ditt svar.
Med vänlig hälsning
S.
2008-01-28
Hur ska vi kunna välja en skola som fungerar för vår son?
Hej!
Vår son går i 3:an och har en historia av stark vilja,samt mycket konflikter med både vuxna och barn.
Vi har hoppats,försökt,gått kometkurs mm mm för att få det att fungera men tvingas inse att det inte går längre. Han har en skolmorfar som går bredvid men inte heller det får honom att "sköta" sig.
Han går i en skola med mycket öppna ytor och han klarar inte av att vara still,koncentrera sig,låta andra vara ifred,retar ,springer ifrån osv osv.
Han är så ledsen får hans vilja är varje dag att "det skall bli en bra dag" och sedan blir han ledsen och besviken på sig själv,tycker att han är dum,mm mm HUR skall vi kunna välja en annan skola för honom som kan ge honom det han behöver?
/Sanna
2008-01-24
Får rektor hota elev med skolbyte?
Hejsan;)
Jag hoppas på ett svar snarast. Jag har blivit kallad till ett akut möte med min son skola och vill ha något att komma med. Så till saken. Min son en 11 årig grabb vi kan kalla honom "Kalle". Han går i 5:an och har alltid haft problematik i skolan främst gentemot "Vuxenvärlden". Kalle är väldigt verbal och "lillgammal" han vet vad han vill och strider oftast för sina rättigheter. Han blir en sån där "jobbig" kille som ifrågarsätter och vill gärna styra upp saker och ting som han tycke att det skall vara. Kalle kan då bli väldigt arg och surmulen och motstridig om det inte blir som han tänkt sig. I bland kommer han i konflikt med andra elver men det är inte problematiken.
De två sista åren har Kalle fått en lärare som verkligen förstår honom och de har ett stort förtroende får varandra. Kalle har lugnat ner sig betydlig. Men rektorn på denna skola ser snett på Kalle för det mesta.
Rektorn kliver in i klassrummet titt som tätt och stör lektionerna genom att han skall "se hur lektionerna fungerar" elverna blir störda. Tex. Har läraren sagt att nu får "Lisa" göra detta, då kan rektorn komma in och säga "Lisa" sätt dig på din plats du får inte.....Detta blir jobbigt och min son "Kalle" känner sig ofta utpekad. Jag trodde att rektorn skulle vara någon elverna kunde lita på, att kunna gå till honom i förtroende och få hjälp om de har svårigheter. Kalle känner däemot att det är ingen ide han säger bara att sköter du dig inte får du byta skola!!
Detta hot kommer titt som tätt, till flera elever. DU SKA VETA ATT JAG KAN BYTA SKOLA TILL DIG DINA FÖRÄLDRAR KAN INTE SÄGA NEJ! Kalle har problem med några vuxna i skolan och jag som förälder har så svårt att förstå detta då denna "Kalle" inte finns hemma. Detta är relaterat till skolan. Jag är i samtal med skolan flera ggr går på möten och försöker förstå både skolan och kalle. Jag känner mig kluven till hur jag skall agera, jag som förälder till Kalle måste ju visa att mig kan han lita på. Jag tycker rent personligen att Kalle blir fel behandlad av skolan då de ofta pekar ut honom för saker som faktiskt inte alltid är kalles fel.
Eftersom kalle en gång i tiden var ett riktigt jobbigt kille har han stämpeln kvar. Kalle har oxå en roll i skolan
där eleverna ser upp till honom han har ofrivilligt blivit en ledare. Andra elever ber honom om hjälp om det är något då kan han gå och säga till att de ska sluta bråka och då hamnar han slutligen i en situation som han inte kan hantera. Kalle går hos en kurator men nu har den gamla slutat och en ny tagit vid som ej riktigt förstår Kalle.
Vad jag egentligen funderar över är kan rektorn hålla på att hota om detta att han skall byta skola titt som tätt. När jag läser om detta så läser jag ofta om mobbare som byter skola men Kalle är absolut ingen mobbare
och det är ju vuxenvärlden som är problemet. Kan det lösa sig att byta skola? Nu när kalle har en underbar lärare som kämpar med näbbar och klor för att Kalle skall få vara kvar, han tycker ej som rektorn. Vad skall jag säga dem om detta har jag som förälder ingen rätt att motsätta mig i denna sak? Jag anser att byta av skola är FEL! Skolan måste kunna hantera detta , får jag kan inte tro att det löser några problem att byta skola för Kalles del. Snälla vad göra? Kanjag vända mig någonstans?
2008-01-24
Bra skolor för elever med dyslexi?
Hej Lena. Jag har en son med dyslexi som ska börja klass 7 till hösten. Vilken / Vilka skolor i nacka värmdö är bra alternativ med anledning av hans dyslexi?
Hälsningar Lena
2008-01-02
Vår son behöver gå i privat skola- får ingen skolskjuts.
Hej
Min son har fått diagnosen aspergers syndrom. Han kan inte läsa eller skriva men har börjat läsa via bilder. han är snart 11 år Vi har bytt skola till en montisoriskola,eftersom den andra skolan inte kunde lära honom något. Vårat problemet är att kommunen inte vi ge honom skolskjuts då vi har valt en privat skola.När vi talade med kommunen i somras sa de att han skulle få skolskjuts eftersom det inte fanns någon annan skola som kunde ta emot honom med de problem han har.Vi har överklagat till Skolverket och till länsrätten ,men har fått avslag. De sa att vi inte kunde få skjuts till en privat skola, men de visste vi redan vi ville byta till en skola där han kan lära sig läsa på sina villkor. Nu undrar jag vad jag ska göra, gå vidare till kammarrätten eller ge upp. Jag vill göra allt
jag kan för honom men ligga och köra 16mil om dan är tufft.Från att ha varit en arg kille med panikångest till att ha blivit en go och glad kille är ju inte valet så svårt, men jag vill så gärna ha hjälp hur jag ska gå vidare -Snälla! Linus Mamma
2007-12-10
En lärare behandlar min son illa!
Hejsan!
Vad glad jag blev när jag hittade eran "sajt" på nätet.
Min grabb är 15 år och går i 9:an på en friskola i kommunen där vi bor. (Jag refererar till honom som Ola, men det är inte hans riktiga namn)
Ola är en härlig, skojfrisk och snäll kille som kämpar på med sin skolgång. Han har aldrig haft det lätt för sig, så han har fått plugga hårt, vilket han gör!!!
För mig som mamma är han naturligtvis helt perfekt, även om jag också kan se att han har vissa fel och brister, hm...om du förstår hur jag menar?
I skolan är Ola omtyckt av de flesta, både elever och lärare. Han har alltid varit klassens pajas, som pratar lite för mycket, vill ha lite för mycket uppmärksamhet osv. Hans självförtroende är ganska dåligt så han vill gärna ha mycket beröm för att prestera bra. Detta får han av de flesta lärare vilket resulterat i bra betyg!! Han kämpar helt enkelt hårdare när han får en morot i form av mer beröm.
Nu till problemet!
Hans svenska lärare delar inte de övriga kollegornas och elevernas positiva tankar om Ola.
I början av 8:an fick vi veta att han låg dåligt till i svenskan. Som föräldrar blev vi naturligtvis väldigt oroliga. Det är ju ett av grundämnena han behöver godkänt i för att få söka vidare till gymnasiet.
Efter upprepade mail och telefonsamtal till lärare och mentor beslutades att Ola skulle få gå i liten grupp ( endast 3 elever) i svenskan, för att på så sätt få lättare att koncentrera sig och få mer hjälp, samt att en utredning skulle göras med en specialpedagog. Detta ställde vi oss, som föräldrar mycket positiva till. Utredningen visade att Ola har ett ganska kort audiotivt minne, men i övrigt inga koncentrationssvårigheter eller andra handikapp. Det stora specialpedagogen kom fram till var, precis som vi föräldrar varit inne på, att Ola har ett mycket dåligt självförtroende, och därför skrevs det in i IUP:n att lärarna på skolan skulle ge Ola mycket beröm för att han ska prestera mer. Dessutom skulle all information skrivas på lappar till Ola, för att förstärka hans minne. ( Han klarar/ klarade inte mer än en max två informationer, instruktioner åt gången. Sedan mindes han bara det sista man sagt. Alla övriga lärare har följt IUP vilket har gett Ola bra betyg i övriga ämnen, samt en mycket positiv instälning till skolan.
I svenskan har inget av det som specialpedagogen kom fram till eller IUP:n följts.
Hur som helst! Veckorna gick, och på våren i 8:an fick vi veta av läraren att Ola inte skulle få godkänt i svenska varken i 8:an eller höstterminen i 9:an. Vi reagerade mycket starkt på detta. Ja, inte att han inte skulle få godkänt i 8:an, men att de redan nu kunde "veta" att han inte skulle klara det i 9:an heller.
Ska inte betyg sättas utifrån de kunskaper eleven har vid det tillfälle betygets sätts?
De arbeten, redovisningar osv, han lämnat in som de fått i uppgift att göra hemma har varit jätte bra. VG eller t.o.m MVG. När Ola kom till skolan fick han en gång, inför hela klassen höra:"Det här kan ju inte du ha skrivit. Så bra är inte du" Hur tolkar man det som elev.
Ola har fortsatt lägga ner enormt mycket jobb på sina arbeten trots att läraren beskyller honom för att det skulle vara jag, som mamma, som skriver hans inlämningsarbeten!? ( Ett påhopp på både Ola och även mig, anser jag)
Tydligen arbetar han inte lika bra under lektionstid, och läraren säger att han kan sitta av ett helt lektionspass utan att uträtta någonting. Hur kan han lyckas komma undan med det i en klass med 3 elever????
Borde inte skolan istället för att ifrågasätta om Olas inlämningsarbeten är han själv som gjort , ( om det nu är sant att han inte arbetar under lektioner. Ola svär vid att han gör det, men det kan jag inte garnatera) fråga sig vad de gör för fel på svenskalektionerna? Han arbetar ju uppenbarligen bra hemma och på övriga lektioner. (Han får massor av beröm och bra betyg av de andra lärarna.)
Personligen tror jag att det kanske är att han blir spänd och "låst" på svenskan i skolan. Hemma vet han att han är "bra" och att han duger och därför presterar han bättre.
Till saken hör att ett jätte arbete som Ola lämnade in innan sommarlover har kommit bort???!!! Läraren skyller på att Ola aldrig lämnde in det, men själv säger han att läraren ljuger. Jag vet bara att han hade det med sig på morgonen när han gick. Jag vet att arbetet var bra, läste det själv. Förstår bara inte VARFÖR han skulle lägga ner massa jobb på ett arbete och sedan inte lämna in det.
Vi har under senaste året vid upprepade tillfällen varit i kontakt med skolan för att höra vilka åtgärder som görs för att Ola ska klara målen för godkänt, men ingenting har gjorts!
När vi fick ett mail i bärjan av november om att Ola inte får godkänt i svenska till jul kontaktade vi skolans rektor för ett samtal. Borde det inte gå ut en betygsvarning.?Har man inte tid på sig?
Under samtalet med rektorn togs alla punkter upp, bl.a. att Ola känner sig mobbad och utsatt av denna lärare. (Detta har elever oberonde och ovetandes av varandra påpekat till oss. De och Ola anser att han mobbas av svenskaläraren.) Att det inte spelar någon roll vad han gör så är det ändå fel osv.
En gång ringde läraren hem för att "bara tala om för mig, som mamma, att Ola minsann hade misskött sig i skolan. Han hade tagit TVÅ äpplen i matsalen istället för ett. ( Till saken hör att Ola är gluten intolerant och inte kunde äta dagens mat. Han var hungrig) Om detta är det värsta Ola gjort i skolan så att läraren måste ringa hem. Ja, då vet inte jag...
Sen detta möte, där rektorn lovade att prata med svenska läraren, har det inte blivit bättre. Tvärtom! Hon är sur och aggressiv mot Ola, värre än vanligt alltså. För ett par dagar sedan tog hon Ola åt sidan och sa till honom att man minsann inte kunde hota henne för att få godkänt och att rektorn inte kunde tvinga henne att sätta bättre betyg. Hon har vid ett flertal tillfällen psykat Ola inför de andra eleverna.
I kväll har vi fått ett svar från rektorn på den respons hon fått av svenskläraren.
1, Hon anklagar inte mig som mamma för att ha gjort Olas arbeten, men han kan inte ha gjort de själv då de är så pass mycket bättre än vad han presterar i skolan. Hon saknar därför betygsunderlag. Alltså blir betyget icke godkänt.
2, Enligt henne är Ola inte läskunnig. Han ligger på LUS 18 vilket hon säger att det är "ren tur" Vet inte riktigt vad LUS 18 är men antar att det inte är så jättedåligt, då jag hör Ola läsa dagligen, samt relatera till texter och begripa innehållet.
3, Enligt henne har Ola har aldrig med sig rätt material till lektionerna. Får hon sätta betyg efter det?
4, Hon tänker inte följa specialpedagogens IUP och ge Ola beröm när han inte förtjänar det.
5, Enligt läraren gör Ola inget positivt, vilket vi faktiskt frågade. "Gör Ola inget som är bra?" På det svarade hon att "Nej, inte som hon kunde se det!
Hur kan detta sätt att vara som lärare hjälpa Ola? Som det är nu, skiter han snart i att lägga ner jobb på sina inlämningsarbeten. Han har till och med sagt att det inte är någon idé att gå till svenskan över huvud taget när han ändå inte kommer få G.
Detta blev ett långt, vimsigt och ganska snurrigt brev. Men det är precis så hjälplöst snurrig och ynkliga vi känner oss.
Vad ska vi göra? Vi ska på möte med skolan den 11/12, med rektorn och svenska läraren.
Det känns som vi är helt ensamma och att det inte finns någon på vår sida. Rektorn håller ju läraren bakom ryggen och vi...ja vi vet inte var vi ska vända oss.
Ola vill så gärna plugga vidare. Vi vet att det finns IV för att läsa upp betyg under ett år, men det känns inte som något alternativ för Ola. Han vet ju att han kan.
Han har ju varit FÖR bra, så bra att hon inte tror att det är han som gjort det!
Ska det få gå till så här????
Jag är jätte tacksam för några synpunkter / tankar från er!
Med vänliga hälsningar
Mamma som anser att KRITIK KAN UTRÄTTA EN DEL, MEN BERÖM KAN UTRÄTTA UNDERVERK!!!!
2007-11-15
Provsituationen skapar otrygghet?
Hej!
Vad ska jag göra med min dotter. Hon har något slags problem men jag
förstår inte vad det är. Hon läser och kan läxan när hon går till skolan
för att skriva prov, men när hon sitter och skall göra provet så kan hon
inte. Vad är det som händer?
hoppas på hjälp.
mvh anki
2007-10-25
Min pojke har tappat motivationen för skolan!
Hej! Jag har en pojke i 6an som tappat motivationen för skolan . Han går hem när han tycker det är tråkigt. Vi har försökt med belöningar och konsekvenser men det hjälper inte. Vi har försökt att få hjälp från skolan men de tycker att han kan om han vill. Hjälpen vi fått är att han fått gå till skolsyster och prata en gång i veckan men det räcker inte. Vad kan vi göra? Vad kan vi kräva av skolan?
2007-10-03
Min son har svår ADHD - råd och tips?
Hej!
Jag behöver lite tips o skolor och hur jag får hjälp med min pojke på 9 år
som har svår adhd.Han har gått i en speciall klass i 1 och 2 ocha har nu
börjat i 3 i en vanlig klass som inte fungerar alls... Har svårt och få
hjälp och stöd av rektorn på skolan som anser att han ska lära sej att
umgås socialt.Men han får inget stöd...Ligger och sover på skoltid och
bara sitter av tiden.. Så nu letar jag själv efter några tips. Hoppas på
att bara få några som jag kan kolla upp.
Tack på förhand! Annika med sonen A.
2007-09-24
Kan man träna så man minskar dyslektiska symtom?
Kan man genom att läsa och skriva mycket minska de dyslektiska symtomen så att man i vuxen ålder inte får så stora problem?
2007-09-24
Det är inte någon som lyssnar i min sons skola.
Hejsan Lena.
Jag skriver till dig här idag för jag känner att det inte är någon som lyssnar i min sons skola.Vi kan ta det från början:
Min son Max har alltid varit en känslig och lite räddhågsen kille,redan från tiden på dagis som 3-åring. Om fröknarna på dagis anordnade lekar för alla barn kunde min son sätta sig utanför om leken inte passade honom.Om leken däremot var en lek där han var med och fick bestämma regler och typ av lek,då var han först in i ringen & beredd att leka. Detta tillsammans med det faktum att han var lite rädd av sig för höga höjder eller tuffare lekar,ledde till att ett utanförskap formades.
Han hade redan här svårt att få vänner,trots mig och min mans försök till att bjuda hem pojkar i samma ålder,försöka locka med att börja spela fotboll osv...men nej..inget hjälpte...
Skolan började och Max sattes i en 1-3 klass,med mindre barngrupp och på en liten skola. Utanförskapet och bilden från andra barn att Max var lite konstig följde med från tiden på dagis. Max visade en okoncentration i klassrummet och blev lätt störd när uppgifter skulle göras och redan här märkte jag & min man att undervisning där man satt bredvid honom hela tiden fungerade jättebra,för Max har hela tiden under alla år varit ett smart barn och kan mycket.(lärde sig läsa tidigt,pratade engelska tidigt),men man sade att resurser saknades för att sätta in assistent och fröknarna uttryckte att de såg vår son som lat och bara ovillig att lära sig. I andra klass kom det fram att mobbning även förekom mot Max. Det var gliringar, knuffar framförallt på skolbussen men ibland även på skolan. Vi sade till på skolan om detta och lärarna slöt upp och hade en mycket bättre koll på Max under raster. Men på lektionerna var det samma sak fortfarande..okoncentration och Max halkade smått efter. Han försökte gömma läxböcker från oss föräldrar, eller glömde ta med böcker hem.
Vi upptäckte under denna tid att han också hade väldigt kort minne,som om han vore disträ och i andra tankar jämt.Tex: Vi står på övervåningen hemma,Max är på väg ner...jag säger åt Max:-"kan du plocka ur gympakläderna ur väskan som ligger nedanför trapen?" Max svarade:-"javisst!",gick ner och hade glömt detta redan här. Det finns ett otal fler exempel på saker där påminna,påminna och finnas bredvid har varit det som funkat bäst.
Nu hoppar vi till fjärde klass,där Max började en stor skola(vi bor i ett litet samhälle med endast klass 1-3 finns,sen får man åka 2 mil till skola med klass 4-9)Detta innebar stökigare och större skolbussar med barn från klass 4-9,större risk att "försvinna" då skolan är stor,ingen ringklocka vid raster och större chans för de som mobbar att inte åka fast. Redan här var Max skoltrött,lärare klagade om att Max inget gör på lektionerna utan bara leker pajas...Max kom hem och grät över killar som mobbades på buss,skolgård och matsal...möte på skolan med lärare,vi förklarade att Max skulle behöva en resursperson som sitter bredvid på lektionerna,att skolan behöver ta tag i frågan om mobbing....vi fick höra att resurser saknas för resursperson..att Max "nog är lite lat",men att de skulle ta tag i mobbningsbiten på en gång.
Max går nu i sjätte klass och vi har haft väldigt många möten under dessa år om Max och med Max och även större möten med skolpsykolog,fröknar,rektor...där det mest har varit mycket snack,men liten verkstad...inte en skymt av att lyssna på vad vi anser att Max faktiskt behöver. Mobbingen på skolan har förbytts till som Max själv beskriver det "utfrysning"...eftersom han aldrig haft intressen för sport utan mer gillat teater,musik,att teckna och spela spel och dessutom är av känslig karaktär har detta lett till att han ibland får vara med tjejerna och hoppa hopprep.Han grät senast igår i min famn där han uttryckte hur jobbigt han känner att det är att vara enligt honom "töntig" och en "svagis".
Fröknarna uttryckte på senaste mötet i förrgår att Max numer verkar apatisk och deprimerad under skoltid..han äter dåligt och har helt slutat lyssna på lektionerna och ville att vi skulle skriva på nya papper.Jag förklarade hur jag som mamma känner att under så många år ha försökt få min röst hörd angående vad Max behöver.
Hemsituationen då?
Ja,skulle man jämföra de två så skulle man tro att det vore två helt skilda personer.Största anledningen tror jag är att vi har hittat det sätt som funkar vid läxläsning,nämligen att sitta bredvid och stötta.Detta funkar jättebra och han blir så stolt när han har gjort läxan.Här hemma är han en glad kille som spelar mycket dator,är med och bakar,spexar och berättar roliga historier m.m
Han är duktig på att vända sig till oss när han mår dåligt,vill fråga saker och berätta om skolan.
Visst,vi får fortfarande påminna om saker han glömt en minut efter att han fått en uppgift,men eftersom det är enda sättet så gör vi självklart det.
Oj,det blev långt detta..vad vill jag säga med detta då?
Jo..vad gör man som förälder när man ser ens barn totalt lessnat på skolan,känner sig som en tönt..att skolan inte lyssnar utan ser Max som smått lat eftersom han inte passar in i "ramen".Jag vill inte sitta en dag när Max är 17 och se att det fanns andra vägar att gå än de jag försöker med nu och att han hade kunnat bli hjälpt. Kan han ha något symptom? bör det göras en utredning? ska man behöve förflytta Max till en annan skola med bättre resurser...själv känner jag det som om man stångar sig blodig utan resultat annat än en son som är nästintill deprimerad på skolan...har du något tips på vad jag ska göra?
Tacksam för svar så fort som möjligt..
