Artiklar om skolan

Alltomskolan testar Kattmodellen.

Den 2 oktober kom nio ungdomar med föräldrar till en utbildningsdag i Kattmodellen. Alla deltagare har under sin skoltid kämpat hårt med sin läsning och sitt skrivande. Flera har diagnosen dyslexi och några är under utredning. Kan en dags utbildning och sedan några månaders träning hemma förändra deras skolvardag? Alla deltagare har gjort ett test som vi sedan ska göra igen i april.

– Är det någon som inte är här frivilligt? En kille räcker upp handen, och man hör en kompakt tystnad i lokalen.  Patrick Lindblad fortsätter:
– Då kan du få gå direkt! Killen lyser upp och vänder sig till sin mamma.
– Kom mamma vi får gå!
Jag kände hur jag rös och undrade vad i hela världen jag dragit igång!

Redan i våras bestämde vi på alltomskolan.se att testa kattmodellen, utbildningen som säger sig hjälpa dyslektiker att bli bra på att läsa och skriva.  Vi fick tio gratisplatser till ett värde av totalt drygt 60 000 kronor, och det var nio som kom till utbildningen den 2 oktober i Stockholm.

När vi börjar dagen släntrar ungdomarna in med sina föräldrar och blir anvisade sittplatser. Alla ser lite fundersamma och nervösa ut – det är ingen av dem som vet vad som väntar.  Utbildaren från kattmodell, Patrick Lindblad, pratar om allt möjligt och slänger ut frågor till deltagarna som ser om än mer fundersamma ut. Konferensrummet vi sitter i påminner visserligen om ett klassrum, men det är mycket som saknas – inte ett papper, ingen penna eller bok delas ut!

– Jag ska lära er ett enda ord perfekt idag – ordet katt, säger Patrick efter att ha småpratat med alla deltagare. Sedan börjar arbetet med att skapa bilden av ordet. Vissa ser ordet katt suddigt eller långt borta. Andra saknar bakgrund och en ser ordet bredvid en katt. Jag sitter själv och försöker se ordet framför mig utan att lyckas! Föräldrarna, som är placerade på ena sidan av rummet, ser ut att göra samma sak.

Före dagens utbildning har alla deltagare gjort ett test som mäter läshastighet, stavning och läsförståelse. De har också skrivit på ett kontrakt där de förbinder sig att träna 5 minuter per dag enligt de anvisningar kattmodell ger. I april 2009 ska vi göra om testerna för att se om det skett någon förändring.

När det är dags för lunch har stämningen blivit mycket positiv, och alla vill följa med Patrick och äta. Jag försöker fråga ungdomarna lite om hur det går men får bara korta svar. Själv sätter jag mig ner och försöker sammanfatta förmiddagen. Det är svårt att förstå vad som egentligen händer, och det enda som jag är helt säker på är att jag har problem att se ordet framför mig.

Efter lunch fortsätter arbetet. Alla ska nu träna på att få känslan av det som är rättstavat och känslan av det som är felstavat på olika ställen i kroppen. Nu har jag gett upp mina försök att vara en ”duktig elev” och ägnar mig bara åt att studera ungdomarna. De är fokuserade och lyssnar aktivt på allt utbildaren säger. Det skrattas mycket och föräldrarna börjar vara med aktivt och ställer frågor.  Dagen avslutas med att deltagarna sprider ut sig i hotellets lokaler och tränar med sin förälder.

 En deltagare tar en fika och tränar ordbilder med sin mamma.

Killen som var på väg att lämna lokalen redan klockan 9.00 sitter nu, åtta timmar senare, med sin mamma och tränar sina ordbilder. Han är avslappnad och det verkar gå bra. En tjej säger när jag frågor hur dagen varit:
– Han gjorde något med mitt huvud! Nu tänker jag helt annorlunda!

Nu ser jag med spänning fram emot april! Har dessa ungdomars läsning förbättras? Kan de stava ord rätt efter att ha tränat enligt kattmodellens metoder? Här kan du läsa vad forskningen säger om dyslexi.

Tillbaka