Jag blir så arg när jag tänker på allt stress om betygen. Jag är 17 år och har haft magkatarr sen jag gick i sexan. ÄR INTE DET SJUKT? Men det värsta är att det blir värre och värre och om man presterar G är det knappt bra längre! Alla lärare pressar på en hela tiden och säger " Jag vet att du kan bättre!" Skolan är en plats som många ungdomar har ångest över att gå till. Är det den miljön jag vill att mitt barn ska växa upp i? NEJ!
Jag vet inte vad alternativet skulle vara till betyg. Men ett fungerande samhälle kan väl inte ha massa barn/ungdomar som går runt med magont och ångest? Nej, jag tycker något behövs göra men vad?

Några idéer ? Skriv gärna svar.

Alexandra

Du har så rätt, stress över betyg är inte vad ungdomar behöver... Det föds ingen kreativitet i en jakt efter betyg. Hur skulle man på ett rättvisare sätt kunna mäta elevers olika unika förmågor och goda egenskaper, ungdomars nyfikenhet och lust att lära utan att kväva allt i ett hysteriskt betygsjagande?

Att mer börja se skolan som en arbetsplats där samma regler gäller som på alla arbetsplatser gällande arbetsmiljö etc. kan ju vara en början... Kanske inte många elever tänker på det men fakta är att arbetsmiljölagen gäller även i en skola.
Fysiskt och psykosocialt ska det vara en okej arbetsmiljö, att man som elev har magkatarr av stress för att uppnå högre och bättre resultat i en miljö som oftast inte erbjuder direkt studiero är ju vansinne... och garanterat inget som någon vuxen skulle acceptera på sin arbetsplats 40 timmar/v.
Vuxna skulle gått till facket och arbetsmiljöverket och begärt rättelse flera ggr om!

Att ta upp arbetsmiljö som ett Tema på skolan och prata om att de arbetsmiljölagar som finns som ska skydda alla som befinner sig i skolan elever, lärare, mat-tanter, vaktmästare etc... och att lagen är en rättighetslag som är lika för alla.. det kan vara en början för att skapa debatter om vilket klimat som råder och hur det kan förbättras.

Det är inte bra att elever mår som du berättar.Men min dotter har samma symtom i avsaknad på utlåtanden,mål och betyg.Hon vet inte vad hon behöver prestera och till när.Men jag har alltid varit väldigt noga med att hon ska gör så gott hon kan.Jag har alltid krävt och haft en tät dialog med skolan för att veta vad som händer,hur jag kan hjälpa och puscha lagom.Skolgången är inte vinna eller försvinna!Det går att ta kurser och bygga vidare på den grund man har.Naturligtvis kan det tolkas som att man halkar efter,men det tycker jag är fel tänkt.Många av de som "lyckats" har en krokig väg dit.Men var är alla vuxna runt dig?Varför har de inte dragit i nödbromsen?Är inte din hälsa viktigast?Blir fundersam över prioriteringarna.