
Vår expertpanel besvarar alla dina frågor om skolan.
Spännande studiebesök och roliga klassresor
Tips på utbildningar, kurser, skolmaterial och konferenser
Platsannonser - Här hittar du lediga jobb inom skolan
Försäkringar i skolan m.m. Vad behöver ni komplettera?
Vad kan man göra som förälder?
Vad gör dom egentligen? Här presenterar de sig Skolans okunskap om ADD
Vad gör man som föräldrar när man inte får någon som helst förståelse
från skolan om ens barns svårigheter. Jag gör en kort resumé:
Vår son är idag snart 14 år och går i årskurs 7. Hela lågstadietiden var
kämpig då han inte alls kunde läsa eller skriva. Det släppte först i
årskurs 4. Det gjorde att han kom lätt efter då han inte läste el skrev
så fort. Specialpedagog och talpedagog hjälpte till den tid som fanns.
Självkänslan blev dålig och han ville ofta inte gå till skolan. Det
hände även att han rymde en gång från skolan. Vi föräldrar signalerade ofta
vår oro utan någon större respons. Mellanstadietiden har varit jobbigast för
honom. Talpedagogen gjorde en ITPA-utredning och man konstaterade att
han var svag på audiotiv inlärning och stark på visuell inlärning.
Utredningen konstaterade att han hade språksvårigheter och att mycket stöd behövdes
med visuell inlärning. I slutet av årskurs 5 fick vi efter lång kö en
tid för en dyslexiutredning. Där konstaterade man att han inte hade dyslexi
utan F80.9 störning av tal- och språkutvecklingen och att han presterade
lågt när det gällde morfologi/ordförråd, att hans kommunikativa samspel
präglas av osäkerhet - pragmatisk svaghet. Logopeden rekommenderade att
samtalspartner anpassar sig mer än brukligt och att skolarbete i mindre
grupp var bra för honom.
Året därpå flyttade familjen till en mindre ort i Norrland och vår son
började årskurs 6. Samtliga papper/utredningar lämnades till rektorn för
att han skulle delge lärarna. Vad jag vet i efterhand så underrättade
inte rektorn lärarna om utredningen som vi hade med oss i bagaget.
Vi har signalerat åtskilliga gånger, haft samtal med rektor och lärare.
Mentorn anser inte att vår son behöver stödundervisning. Vi säger att
han har svårigheter att ta in information, glömmer läxor, kan inte planera.
Vi som föräldrar vet att han blir frustrerad/stressad för situationer som
är otydliga t.ex redovisningar i klassen. Det kan göra att han blir hemma i
flera dagar och oroar sig och vägrar gå. Självförtroendet är dåligt, vi
behöver uttrycka oss konkret med en sak i taget för att han ska förstå
och inte glömma, svårt att koncentrera sig, är i nuet.
Lärarna tycker han är lat, bekväm o ska ta eget ansvar. Att han ska
sitta själv och tänka så han lär sig. Underförstått tycker lärarna att vi
hjälper honom för mycket, han ska ta eget ansvar. Har föreslagit att han
ska få lära sig med visuellt o inte behöva skriva så mycket eftersom det
tar så mycket energi.
Något åtgärdsprogram har aldrig gjorts på skolan.
Det finns många frågor. Vi känner oss utlämnade i en svår situation där
vi aldrig får hjälp. Är ytterligare utredning om ev ADD att föredra? Vill
inte sänka hans självförtroende ytterligare. Vilka stödalternativ finns
för skolan?
Mvh Christina
Hej!
Ge kopia av alla utredningar till berörda lärare. Be att rektor kallar
till elevvårdskonferens, då måste åtgärdsprogram/handlingsplan skrivas
under mötet. Detta kan rektor inte neka till.
Vad får dig att tro ADD? Känner du att en utredning till behövs så begär
det. Gå på din magkänsla, vi mammor brukar ha rätt. Vänd dig till
regionsjukhuset eller Bup som också kan hjälpa dig.
Lycka till,
Lena