Skolforum
 Ämnen Betyg Gymnasieval Lärare
 Läxor Mobbning Övrigt Skolk
 Skolledning Skolmat Skolor
Fråga våra experter Vår expertpanel besvarar alla dina frågor om skolan.
Klassresor & utflykter Spännande studiebesök och roliga klassresor
Utbildningar & kurser Tips på utbildningar, kurser, skolmaterial och konferenser
Sök jobb inom skolan Platsannonser - Här hittar du lediga jobb inom skolan
Säkerhet i skolan Försäkringar i skolan m.m. Vad behöver ni komplettera?
Droger och alkohol Vad kan man göra som förälder?
Gymnasieskolor
Här hittar du tips på gymnasieutbildningar
Friskolor
Läs mer om de olika friskolorna
Om pedagogikerna Vad gör dom egentligen? Här presenterar de sig
2009-03-09

Skolans okunskap om ADD


Fråga:

 Skolans okunskap om ADD

 Vad gör man som föräldrar när man inte får någon som helst förståelse
 från  skolan om ens barns svårigheter. Jag gör en kort resumé:

 Vår son är idag snart 14 år och går i årskurs 7. Hela lågstadietiden var
 kämpig då han inte alls kunde läsa eller skriva. Det släppte först i
 årskurs 4. Det gjorde att han kom lätt efter då han inte läste el skrev
 så fort. Specialpedagog och talpedagog hjälpte till den tid som fanns.
 Självkänslan blev dålig och han ville ofta inte gå till skolan. Det
 hände även att han rymde en gång från skolan. Vi föräldrar signalerade ofta
 vår oro utan någon större respons. Mellanstadietiden har varit jobbigast för
 honom. Talpedagogen gjorde en ITPA-utredning och man konstaterade att
 han var svag på audiotiv inlärning och stark på visuell inlärning.
 Utredningen konstaterade att han hade språksvårigheter och att mycket stöd behövdes
 med visuell inlärning. I slutet av årskurs 5 fick vi efter lång kö en
 tid för en dyslexiutredning. Där konstaterade man att han inte hade dyslexi
 utan F80.9 störning av tal- och språkutvecklingen och att han presterade
 lågt när det gällde morfologi/ordförråd, att hans kommunikativa samspel
 präglas av osäkerhet - pragmatisk svaghet. Logopeden rekommenderade att
 samtalspartner anpassar sig mer än brukligt och att skolarbete i mindre
 grupp var bra för honom.

 Året därpå flyttade familjen till en mindre ort i Norrland och vår son
 började årskurs 6. Samtliga papper/utredningar lämnades till rektorn för
 att han skulle delge lärarna. Vad jag vet i efterhand så underrättade
 inte rektorn lärarna om utredningen som vi hade med oss i bagaget.

 Vi har signalerat åtskilliga gånger, haft samtal med rektor och lärare.
 Mentorn anser inte att vår son behöver stödundervisning. Vi säger att
 han har svårigheter att ta in information, glömmer läxor, kan inte planera.
 Vi som föräldrar vet att han blir frustrerad/stressad för situationer som
 är otydliga t.ex redovisningar i klassen. Det kan göra att han blir hemma i
 flera dagar och oroar sig och vägrar gå. Självförtroendet är dåligt, vi
 behöver uttrycka oss konkret med en sak i taget för att han ska förstå
 och inte glömma, svårt att koncentrera sig, är i nuet.

 Lärarna tycker han är lat, bekväm o ska ta eget ansvar. Att han ska
 sitta själv och tänka så han lär sig. Underförstått tycker lärarna att vi
 hjälper honom för mycket, han ska ta eget ansvar. Har föreslagit att han
 ska få lära sig med visuellt o inte behöva skriva så mycket eftersom det
 tar så mycket energi.

 Något åtgärdsprogram har aldrig gjorts på skolan.

 Det finns många frågor. Vi känner oss utlämnade i en svår situation där
 vi aldrig får hjälp. Är ytterligare utredning om ev ADD att föredra? Vill
 inte sänka hans självförtroende ytterligare. Vilka stödalternativ finns
 för skolan?

 Mvh Christina


Svar:

Hej!

Ge kopia av alla utredningar till berörda lärare. Be att rektor kallar
till elevvårdskonferens, då måste åtgärdsprogram/handlingsplan skrivas
under mötet. Detta kan rektor inte neka till.

Vad får dig att tro ADD? Känner du att en utredning till behövs så begär
det. Gå på din magkänsla, vi mammor brukar ha rätt. Vänd dig till
regionsjukhuset eller Bup som också kan hjälpa dig.

Lycka till,

Lena


« Tillbaka
Logga in
AnvändarnamnLösenord
Sveriges 100 schysstaste företag Friends - Mot mobbning